Foto: från öppna källor
Hur vi beter oss idag är resultatet av våra tidigare erfarenheter.
I det mänskliga samhället är det välkommet när någon erbjuder hjälp till andra. Samtidigt anses det lovvärt att lösa sina problem själv, utan att dra in andra i dem. Men de som aldrig ber om någon annans hjälp och vägrar när det erbjuds döljer de verkliga skälen till sitt oberoende. Som psykologiexperten Christian Kelly skriver i SiliconCanals har detta beteende ofta ”mörka” rötter – en upplevelse där någons hjälp hade ett dolt ”pris”.
Självförsörjning som förvärvad strategi
Författaren konstaterar att människor som aldrig ber om hjälp är lätta att känna igen i vardagliga situationer. Till exempel, medan de äter ett mellanmål på ett kafé med en vän, insisterar de på att betala sin del till sista öre och vägrar alla ”gester” från andra. Kelly understryker att vi i det här fallet inte pratar om ohälsosam stolthet eller något liknande. Detta är ett tecken på en persons interna attityd att sträva efter maximal självförsörjning.
”Människor som aldrig ber om hjälp är inte självständiga. De lärde sig någonstans på vägen att att behöva något från någon alltid kom med en räkning som de inte hade råd att betala”, skriver författaren.
Kelly noterar att samhället tenderar att romantisera detta beteende och kallar det karaktärsstyrka. Samtidigt visar forskning motsatsen: vägran att hjälpa bildas ofta i barndomen, när en begäran om hjälp möts av en negativ reaktion – fördömande, irritation eller till och med förnedring.
Författaren citerar vetenskapliga studier som visar att den främsta anledningen till att vägra hjälp är tron att de ska klara sig på egen hand. Människor med denna världsbild är inte kalla eller likgiltiga – de har helt enkelt lärt sig att undvika situationer där de kan känna sig beroende av andra.
Med åren blir det en del av ens identitet. En person börjar uppfatta sin isolering som ett karaktärsdrag, och inte som en konsekvens av sin erfarenhet.
Priset för ”självständighet” och dess konsekvenser
Som författaren noterar fungerar strategin med fullständigt oberoende – men bara delvis. Det skyddar mot potentiell besvikelse, men skapar ett annat problem: social isolering.
Utåt ser en sådan person pålitlig och stark ut, men i praktiken förblir hans sociala förbindelser ytliga. Han hjälper andra, men han låter ingen hjälpa sig själv.
”Anslutning kräver att man frågar. Om du har optimerat ditt liv för att aldrig fråga, har du ett nätverk [социальных связей] på papper och isolering i praktiken”, skriver experten.
Författaren tillägger att denna modell ofta omedvetet förstärks av samhället. Till exempel får människor som ”gör allt själva” beröm och lyfts upp på karriärstegen. Men med tiden kan detta leda till utbrändhet och psykologiska kriser.
Lösningen, säger Kelly, är inte att göra drastiska förändringar, utan att ta stegvisa steg – små förfrågningar om hjälp i en säker miljö. Detta gör att du gradvis kan ändra dina interna attityder och bli av med tron på att du i slutändan kommer att bli ”fakturerad” för allt stöd.
